Läser i tidningen häromdagen att mina barns skola anmält en mycket allvarlig incident. Tydligen har man hittat hemska symboler inristade på stolar och bord, riktat mot människor från andra kulturer…. Jag blir ledsen och samtidigt arg, detta är något som pågår på MINA barns skola, den skolan där jag lämnar mina barn varje dag.

Hemma hos oss lär vi våra barn att se alla människor med lika värde, stå upp för varandra och måna om sina medmänniskor. Min sons bästa klasskamrat är från Syrien. Den mest lojala vän min son kan ha, väluppfostrad, artig och ödmjuk. Han rättar min son i ledet när han tycker att vår son talar felaktigt till mig och min man. ” T så talar man inte till sin pappa” sa han senast när han var här hemma hos oss och lekte. Att han sen har en familj som på det mest ödmjuka sätt öppnar upp sitt hem och vill bjuda in första gången man träffas säger en hel del om den värme som finns. Positiva, glada, men framförallt tacksamma!!!! Finns inget revirpisseri, ingen integritetsrädsla, utan bara skär och ren glädje. Jag är jätteglad för min sons skull att han har denna vän, som kommer skydda min son i vått och torrt! Den lojaliteten har han visat gång på gång

Åh när jag då läser detta som pågår på vår skola, blir jag stum och rädd. Detta är inte den värld jag vill att mina barn ska växa upp i. Hur mycket ondska finns det när barn, vi pratar alltså BARN, kan utföra en sådan här fruktansvärt obehaglig handling!!!  Åh så tänker jag på min sons vän och att detta indirekt är riktat mot honom, denna lille pojk, som har ett hjärta av guld <3…………