Välj en sida

Debatten kring huruvida ridning ska klassas som skattefri friskvård har länge varit ett omdiskuterat ämne och äntligen har ju Sverige och Skatteverket tagit sitt sunda förnuft till fånga och jämställt det med övriga godkända sporter.  Detta trots de stora fördomar om sporten som någon överklassport som bara bortskämda tjejer utövar. Det finns många som underminerar och baktalar ridsporten, som bokstavligt talat anser att Peder Fredricson, tvåfaldig Jerringpristagare, inte ska anses som en sportsman värd den uppmärksamheten han förtjänar för det hårda arbete han utför eller för den stora förebild han det faktum är. Ska inte gå in mer på denna debatten, det är ett blogginlägg för sig….Nu skulle jag skriva om våra pälsklädda fyrbenta vänner….

Jag är välsignad med att ha 2 fantastiska djur i mitt liv. Dagar där det känns extra motigt kommer min älskade katt och kryper upp i mitt knä, stryker sig mot min panna, spinner och visar mig enorma villkorslös kärlek. Hon ger mig lugn, hon känner att jag behöver henne, vi kommunicerar utan ord.
Ibland är den kommunikationen värd mer än alla ord i världen.

 

På tal om ridsport och bortskämda tjejer, så visst är vår dotter till viss del bortskämd och egentligen aldrig behövt önska sig något, så var beslutet att köpa ponny lika mycket mitt. Jag ville tillbaka till den världen, jag ville ge min dotter den uppväxten som jag hade med mina hästar och de vänner som kom med det. Bästa fritidsgården som finns, blandat med en stor dos ansvar, mognad, men framförallt att få ge henne en vän som ingen människa kan ersätta. Hästar är där när du behöver prata, de lyssnar utan att krav, de ger tillbaka av den respekten du ger dom. Tilliten som du vinner från ett så stort djur är magisk. Detta ville jag ge henne!!! Sen att jag får uppleva detta igen, trots att jag inte är ryttaren, är för mig värt mer än jag kan förklara. Vår ponny ger mig en trygghet, en inre frid. Hon visar mig dagligen att hon litar på mig och att hon står vid min sida oavsett hur jag mår. Känslan som hon ger mig bara genom att komma fram till grinden i hagen när hon ser mig komma, eller hur hon sticker ut huvudet från boxen när hon hör min röst, eller hur hon tittar efter mig när jag går ifrån henne på kvällen. DET är kärlek, det är tilltro, det är en stor dos terapi!!!!

Jag vet inte hur det är att leva utan djur och för mig finns inte det alternativet. Jag kommer omge mig med dom för alltid och DET vill jag ge mina barn. Inga saker, resor, eller storstilade barnkalas kan någonsin ersätta den empatin och kärleken våra fantastiska husdjur ger oss.